Ex-kriminella organiserade sig för att stoppa våldet i Malmö: “Polisen kör bara förbi i sina bilar, vi går fram och pratar med killarna”

“Polisen kör bara förbi i sina bilar, vi går in och pratar med killarna”

I kriminella kretsar har brotten blivit grövre, vapnen fler och förövarna yngre. I Malmö testar organisationen No2Crimes nya metoder för att förebygga brott – de möter kriminella unga i deras miljö, på deras villkor.

Maher Turkie och Karin Jonsson är trötta. Sedan lördagens skjutningar i Malmö, där en femtonåring sköts till döds och en jämnårig fortfarande vårdas på sjukhus, har de haft fullt upp. De har pratat med tonåringar som sörjer sina vänner, ordnat en manifestation mot våldet och försökt hjälpa medier och politiker att förstå vad det är som egentligen händer i Malmö. För dem var tonåringarna som sköts inga anonyma kriminella, det var killar vars liv de följt och vars familjer de kände.

– Alla som gått bort i Malmö under de senaste åren har vi känt, på ett eller annat sätt, säger Maher Turkie.

– Vi gör det här arbetet från hjärtat. Det är därför folk kontaktar oss, för att vi bryr oss på riktigt, säger Jonsson.

Turkie och Jonsson är frontfigurerna i den ideella organisationen No2Crimes (”Nej till brott” reds. anm.) De jobbar med brottsförebyggande insatser med målet att stoppa ungas bana in i ett kriminellt liv. De pratar med tonåringar som hamnat snett, fungerar som stöd i kontakten med myndigheter och föreläser på skolor och ungdomsanstalter.

Deras metod är att hänga där ungdomarna hänger, prata med dem och skapa förtroende hos dem. Först därefter kan arbetet med att förebygga eller motarbeta kriminalitet börja. I början var det tufft att jobba ute på gatorna, säger Jonsson.

– Det tar tid att skapa ett förtroende. Man kan inte komma dit och genast peka finger trots att de kanske står och röker hasch. Då kommer de bara att säga ”vem fan är du, stick härifrån”, säger Jonsson.

Så här måste myndigheterna också börja tänka. Man kan inte hela tiden följa lagboken, då kan man inte bygga de relationer som behövs för att förändra ungdomarna. När man etablerat ett förtroende så kan man säga till, och då lyssnar de.

Använder sin erfarenhet av kriminalitet för att nå fram

Turkie har själv varit kriminell en stor del av sitt vuxna liv. Han kom till Malmö från Libanon som tioåring och drömde om att bli narkotikapolis, i stället blev han kokainlangare. Sammanlagt har han suttit i fängelse i sex år. I dag har han fyra barn, ett eget företag och vill använda sin erfarenhet av organiserad brottslighet för att hjälpa andra bort från den kriminella vardagen. Att han själv lyckats lämna det kriminella livet ger unga hopp om deras egen framtid, säger han.

– Jag ser mig själv i dem alla. I hur de beter sig, klär sig och var de hänger. I deras kroppsspråk och blickar, säger Turkie.

Också Jonsson hamnade in i kriminella kretsar i jakten på identitet och tillhörighet. Hon är adopterad från Colombia och upplevde mycket rasism på skolgården i Malmö på åttiotalet. När hon i högstadiet äntligen hittade en bundsförvant ledde vänskapen henne till fester, droger och brott.

Sedan de själva som unga rörde sig i kriminella kretsar i Malmö har mycket förändrats. Brotten är grövre, vapnen fler och förövarna yngre. De yngsta killarna som organisationen har kontakt med är tretton år gamla.

– På vår tid började man kanske när man var sexton och då handlade det om stölder och inbrott. I dag kan 10-15-åringar vara tungt kriminella och syssla med narkotikainnehav, missbruk, drogförsäljning och skjutningar, säger Turkie.

Också lojaliteten har förändrats, säger Jonsson. Det är inte rivaliserande gäng som skjuter varandra i Malmö utan det är mindre individuella grupperingar, säger de. Och det handlar om pengar: för cannabis, andra droger och vapen.

– Om man på vår tid kallade någon ”broder” så var man verkligen bröder. I dag finns inte den lojaliteten längre. Den ena dagen kan jag sitta och bryta bröd med dig, nästa dag skjuta dig, säger hon.

Kritiska till Malmö stad och polisen

Båda jobbar utan lön för No2Crimes och har upprepade gånger ansökt om ekonomiskt stöd från Malmö stad, men fått avslag. Staden satsar i stället på sina egna projekt såsom ”Sluta skjut”, som är ett samarbete mellan staden, polisen och kriminalvården för att förebygga skjutningar och stöda dem som vill bort från ett våldsamt liv.

Men Turkie och Jonsson har ingen tilltro till projektet. De kriminella som deltar i ”Sluta skjut” gör det inte frivilligt utan av tvång, och då är chansen liten att lyckas få dem att göra upp med sitt kriminella förflutna, säger de.

Det är inte ungdomar som vill sluta vara kriminella som går med i projektet, utan ungdomar som suttit inne och som tvingas med under sitt år i frivården, säger Jonsson.

De är också kritiska till att polisen avslutade den vapenamnesti som pågick mellan februari och april. Då fick man lämna in illegala vapen och ammunition till polisen utan att riskera straff eller påföljder.

– Vi vet flera som vill lämna in vapen men det finns inget sätt att göra det på. Om de gör det själva så hamnar de i förhör, om vi gör det så förhör polisen oss i stället, säger Jonsson.

De är också besvikna på hur polisen utför förebyggande arbete mot kriminalitet. I så kallade utsatta områden kör polisen omkring utan att stiga ut ur bilen och prata med ungdomarna, säger Jonsson.

– Hur ska de då känna av stämningen eller hur killarna mår? Vi vet att poliserna är rädda, men de måste övervinna den rädslan. Det viktigaste av allt, som dessutom inte kostar något, är kommunikation. Vi går fram till killgängen och pratar med dem, säger Jonsson.

Malmö är ingen gangsterstad”

Malmö är ingen gangsterstad, det är 100–150 rötägg som håller på och förstör”, säger näringslivsprofilen Percy Nilsson i Dagens nyheter (länk) Också polisen i Malmö har fokus på 200 grovt kriminella, men Turkie och Jonsson menar att siffran bara omfattar de tungt kriminella. Den stora utmaningen är att de 200 tungt kriminella som är kända för polisen lejer unga tonårskillar för att göra smutsjobbet åt dem, säger de. Det gällde också förra helgens mord.

– De ser så oskyldiga ut att de kan springa omkring med väskor med vapen och droger utan att polisen stoppar dem. Det är ju de unga som skjuter, inte de äldre kriminella, säger Jonsson.

Hur svårt är det att omvända kriminella till ett liv utan brottslighet?

– Det handlar väldigt mycket om tålamod. Och om att bry sig, säger Jonasson.

– Vi har ett ansvar, men också de har ett ansvar. Vi vill hjälpa, men om de inte tar vara på hjälpen vi erbjuder så finns det andra som vill ha den. Men om vi ger dem förtroende så tar de ansvar. För många är det allra svåraste att våga be om hjälp, säger Turkie.

 

Ni kan läsa artikeln  Här!!!!!